"Dag 7, test av ämne 12. Ökad hjärnaktivitet hos subjekt 5. Ännu inga utslag i maligna områden." Någon mumlar andfått i närheten. Jag vaknar, drypande av svett och med en blixtrande huvudvärk. Jag försöker torka mig om pannan, men kan inte röra mina händer. Jag öppnar mina svidande ögon, och ser att jag ligger fastspänd i en sjukhussäng. Vid fotänden står en ovårdad kvinna i en smutsig vit rock. "Subjekt 5 är vaken." Hon talar med sammanbitna tänder in i en liten bandspelare. Hon lutar sig närmare, och en stank av surt svett och spyor slår mot mig. Med händer som darrar okontrollerat håller hon upp ett papper framför mina ögon. "Läs vad det står. Läs högt!" Pappret är täckt av obegripliga tecken. Vissa verkar bekanta, men jag klarar inte av att fokusera på dem. "Jag kan inte," protesterar jag. Hon stirrar på något på väggen bakom mig, och lyfter sedan bandspelaren till sin mun. "Fortfarande inga utslag i maligna områden. Ämne 12 fungerar. Subjekt 5 är botad från smittan."