|
Senator Nordaka vandrar oroligt fram och tillbaka medan han söker
efter en lösning på sina problem. Farsot och förbannelse vilar över en
liten legionärsby i ytterkanten av civilisationen. Tjänstefolken viskar
om att en best härjar, senator Nordakas närmaste rådgivare menar att det
är en politisk konspiration. Själv är han rädd att hans aktion mot kyrkan
och hans starka tro på Larani har upptäckts.
Det har gått 40 år sedan Morgath dräpte de övriga nio gudarna. Hans
makt har sakta sänkt sig ner över Tharda. Ytterst få kyrkor och tempel
från de tidigare religionerna står orörda kvar. Barn växer upp i tron
om att det bara finns en gud.
En bard sjunger om hur ondskan växte sig starkare och hur goda människors
hjärtan har förvridits till ondska. De äldre som lyssnar gråter i tysthet.
En försupen gammal Peonupräst reser sig från sitt bord, går med bestämda
steg ut på de mörka gatorna i vredesmod och börjar skrika ut kvädesord
till Morgath. Efter en kort stund hörs springande redguards som släpar
bort den skrikande prästen mot fängelsehålorna.
Vid bordet bredvid prästens, skrattar några hårdbarkade ynglingar,
som lever för sitt svärd, åt det inträffade. Stämningen hos värdshusets
besökare är blandade, men i denna mörka stund, sitter fem beresta herrar
och iakttar händelserna. Dessa fem främlingar, klädda likt luffare, har
ännu inte tappat sitt hopp om gudarnas återkomst från dödsriket.
Detta är andra akten i DarkHarn om gudarnas återkomst. Gruppens ledare,
riddare Orsin och hans följe har vigt sina liv åt de gamla gudarna. I
tio år har de väntat på nästa profetia. Enligt skrifterna är det nu nära
till nästa profetia, bara en pusselbit fattas och riddare Orsin har åter
igen samlat sin grupp till möte.
|
