Juli 2001. Ordentliga kravaller i Genua. Alla fyra sitter sitter bänkade framför Tv:n. Fyra vet alltid vart de andra tre är. Tre kanske tappar bort en fjärde bland de andra. Alla byter skepnader, eller kanske byter de kläder kläder med varandra, för alla fortsätter att vara sig själva.

Antingen så är allt beslöjat av något flottigt crepepapper i guld, eller så kanske man sover. Men att man drömmer behöver inte betyda att det man gör inte spelar någon roll. Nu är jag hemma igen. Det måste ha varit tio år sedan jag kände igen mig så här bra sist.