Furir Nilsson tänkte tillbaka på kåtan i skogen. Minnesbilden av hur Stehnberg fick lägga lite extra kraft bakom, för att öppna den gripande dörren, var väldigt stark. Väl inne hade de stängt vinden ute bakom sig och tagit av snökamouflagemaskerna för ansiktena. Efter att ha tänt oljelampan som hängde från taket hade de kontrollerat kinder, näsor och öronsnibbar efter tecken på förfrysning. Niska hade fumlat med den ålderdomliga kaminen en lång stund, för att få igång en eld att värma frystork på.

Återigen dök texten som var ristad i kåtans väggar upp för Nilssons inre blick, de samiska namnen och det enda årtalet, 1664. Mer än 300 år sedan, hur kunde folk ha levat här då, mitt i ingenstans? Trots att det bara var tre dagar sedan, och några timmars skidåkning bort, kändes den snötäckta kåtan nu som ett varmt, tryggt och lockande hem i vinternatten.

Nilsson funderade igenom deras situation igen, för tusende gången kändes det som. Inga fiender hade synts till och de hade intefått några vidare order. Och så var det ju det där med ammunitionen.
Kanske man borde göra som gubbarna sa och avbryta, men om det var en planerad övning skulle det ju se illa ut i vitsorden. Och om det nu inte var en övning, så skulle Sverige stå helt oförsvarat i deras korridor. Nej, de fick allt sitta kvar här till något hände, gubbarnas lättja skulle inte få smitta av sig.

-Jaha gubbar, så vad skall vi göra då? frågade Ingemar.
-Jag tycker att vi åker hem och skiter i det här, det har varit konstigt hela tiden, replikerade Anders.
-Den där idioten kommer att gnälla som fan om vi sticker, sa Ingemar och nickade mot Furir Nilsson, som satt i skyttevärnet en bit bort med ryggen mot de övriga. -Sådana som vill jobba med den här skiten kan man inte ta på allvar.
-Ok, då får vi fyra rösta. Kylan kan jag leva med, men spåren och ljudet från i natt vill jag inte vara med om längre. Alltså, alla som tycker att vi ger fan i repövning, snö och renar, tar vårt förnuft till fånga och ger oss härifrån, räcker upp en hand. De andra tittade på Cay och hans uppsträckta hand, medan de funderade på hur de skulle rösta.

Möt fyra frusna, rädda och desillusionerade repgubbar, och deras befordringshungriga gruppbefäl, och se vad som händer när fel män hamnar på fel plats, vid helt fel tid.

Snövit Tomhet har även kunnat spelas på BSK 2002.